Samhällsplanering är inte uteslutande något som sker i Sverige, alla av västvärldens länder samt många rikare regioner i utvecklingsländer bedriver samhällsplanering. Ibland görs det monumentala inrättningar som vanligt folk inte får sätta sin fot i. Det är Nordkorea, närmare bestämt Pyongyang, ett bra exempel på. Där finns byggnader och gator som är öde stora delar av året och som endast används speciella datum. Även Kina planerar sina städer men då det är en regim som övervakar sina medborgare konstant har medborgarna lite att säga till om vad anbelangar stadsplanering.
Landet Indien har drösvis med arkitekter då över en miljard människor bor där. Det ökar kraven på att kunna bygga så stora och genomtänkta städer som det bara går. Tyvärr går det även där fortast i de rika regionerna. Stora delar av Indien ä
r bebyggt med slumområden som är smutsiga, förorenade och saknar tillgång till rent vatten i många fall.
Stadsplanering tar även hänsyn till stadssiluetten. Skyskrapor lika höga som New York är bara att drömma om i Sverige än så länge. Den högsta skyskrapan i Sverige (Turning Torso) är 190 m, vilket är lågt ur ett internationellt perspektiv.
Även vägar byggs utefter befolkningsmängder. Stockholm har fyrfiliga motorvägar på sina håll medan det finns åttafiliga och ännu bredare vägar utanför megastäder.
Det är därför stadsplanerare som utbildas i Sverige kanske inte lyckas så bra utomlands. De tränas i att se hur svenskar tänker och vad de har för behov. Sverige är ett glesbefolkat land med liten befolkning samt stora ytor som många länder i Europa bara kan drömma om. Har man en dröm som svensk stadsplanerare att verka utomlands så ska man dock naturligtvis sikta på att nå drömmen.
Leave a Comment